Rawdjur

Vill. Inte. Mer. Det känns som om något sitter fast i halsen. Jag försöker svälja ner, hosta upp, inget hjälper. Leker med tanken att stoppa ner fingrarna och gräva upp klumpen. Kittla kräkreflexen och spy upp allt orent, smutsigt och trasigt.

 

Varje steg tas ytterst varsamt. Det känns som om det kan brista vid minsta rubbning och jag vågar inte möta det som finns bortom ångesten. De senaste dagarna har varit bra, för bra. Borde vid det här laget veta att det skulle hinna ikapp som det alltid gör.

 

Väger fördelar och nackdelar. Bara 1 timma och 20 minuter till sen så kan jag fly utan lergigan. Har jag hållit ut så här länge kan jag gott hålla ut i 1 timma och 20 minuter.

 

Bläddrar frenetiskt bland låtarna i playlist efter playlist tills jag hittar det som stillar själen. Än har jag inte hittat rätt.