När jag och ett ex gjorde slut för många år sedan sa han att jag skulle förstå hur det kändes den dag jag älskade någon lika mycket som han älskade mig. Då blev jag mest arg över hur han kunde påstå något sånt, kanske mest för att jag innerst inne visste att det var sant?
Idag vet jag att han hade rätt. Att älska någon och samtidigt verkligen ge dig hän känslorna har jag aldrig vågat förr, men sen träffade jag honom. Min britt. Så mycket som jag älskar den människan kan jag inte beskriva med ord. Alla tidigare "jag älskar dig" i parrelationer känns som ren och skär lögn jämfört med hur det känns att säga det till honom.
Aldrig har det känts så rätt. Varje dag utan honom är nästintill olidlig och den dag han kommer tillbaka kan inte komma fort nog.
