En inte så vanlig morgon.
0kommentarer
Ligger i en gästsäng ute på landet, har hälsat på en god vän som jag inte träffat på över ett år.
Har lite blandade känslor. Till största del tycker jag att det är helt fantastisk kul att prata lajv, djur och allt därtill. Samtidigt känner jag hur jag slungas tillbaka till den person jag var under tiden vi umgicks som mest. Detta är absolut inte någons fel. Lär vara rätt vanligt bland folk.
I korta drag var jag extremt tyst, blyg och obekväm. Speciellt i större grupper. Det kan fortfarande krypa fram idag, men tack och lov är det väldigt sällan det händer.
Idag däremot vågar jag oftast visa vem jag faktiskt är. En cynisk människa som lever för sarkasm och vulgära skämt. Egentligen har jag alltid varit så, men tidigare enbart med folk jag känt mig 100% bekväm med. Problemet är det att jag är lite rädd för att visa det för gamla bekantskaper. De har ju liksom lärt sig tycka om den ångestförvridna personen från förr, tänk om de avskyr mig som jag faktiskt är?
Ptja, nu blev det ett helt annat inlägg än jag först hade tänkt mig. Sådant som händer. Nu ska jag försöka kravla mig upp och vara social!
Kommentera