Rawdjur

Imorse satt jag som vanligt i min fåtölj och åt frukost medan far min satt i sin fåtölj. Antiques Road Trip gjorde oss sällskap som så många gånger förr och han samtalade med en god vän i telefon. När han lagt på luren sa vi god morgon och pratade lite om framtiden.

 

Huset är hans så fort han skriver under alla papperna. Det står 20 opackade flyttlådor och väntar och jag kan inte låta bli att fundera över vad jag ska göra av alla saker när det väl är dags.

 

Far säger att han har beslutsångest. Har han verkligen gjort rätt? Jag säger att jag är övertygad om att allt kommer gå hur bra som helst och att det är dags att lägga vår lilla förortshåla bakom oss. Det har varit några trevliga (och mindre trevliga) 20-någonting år, men vi behöver faktiskt inte fler. Inte här i alla fall.

 

Det enda jag har kvar här är en av mina käraste vänner och en massa minnen. Minnena tar jag med mig och älskade C får jag övertala så att hon också migrerar, helst av allt till Uppsala.

 

Idag ska jag iväg och prata med min terapeut. Tänkte ta upp mina framtidsplaner och höra hur det blir när jag flyttar då jag verkligen kommer behöva fortsatt kontakt även efter flytten.

 

Nu ska jag spela lite!