Rawdjur

Ångesten gav sig till känna redan imorse. Slutade inte gnaga, slutade inte riva. Skippade föreläsningen som började strax efter klockan 10 efter att ha försökt ta mig upp, klä på mig och petat i mig frukost. Det ville sig helt enkelt inte så jag gav upp och insåg att jag inte skulle komma iväg.

 

Har mest städat, lyssnat på musik och tittat på anime. Försöker att inte tänka för mycket, det är då saker och ting tenderar att gå åt skogen. Som om inte ångesten hade tillräckligt med ved för sin eld så fick vi idag ut en hemtenta som ska in om mindre än en vecka. Helst av allt skulle jag vilja ha den färdig redan imorgon då jag inte vill behöva fokusera på tentan på torsdag och framåt. Lär ha viktigare/roligare saker att fokusera på. 

 

Var även på ett första besök på nya psykvården. Det var väl ett minst sagt blandat första intryck. Kom dit strax innan 10 som jag fått på min kallelse. Nehepp, då hade de skrivit fel på min lapp för jag hade inte tid förrän vid kl 10:30. Det lösta sig rätt bra ändå då jag fick träffa en skötare som skulle kolla det vanliga (blodtryck, längd, vikt, osv). Hon var himla trevlig och förstående då jag förklarade att jag inte tycker om den typen av besök. Allt såg bra ut (nåja, så pass bra det kan se ut med tanke på omständigheterna).

 

Efter besöket hos skötaren fick jag sätta mig i väntrummet och vänta på att mina nya läkare skulle kalla in mig. Hann inte läsa många sidor i min medtagna bok innan han dök up och hälsade mig välkommen. De vanliga frågorna som jag fått så många gånger förr. Vid det här laget känns det som att rabla upp en memorerad text. Alltid samma frågor, alltid samma svar. Fick dock rita någon form av "måendekurva" genom de senaste 10 åren och efter det kom frågor jag inte var beredd på. 

 

Jag blev ställd. Svarade per automatik att det var något från det förflutna, men vid närmare eftertanke så var det inte riktigt sant. Försökte slingra mig, men kändes som om jag satt och ljög för mig själv. Försökte lägga upp det på ett relativt vettigt sätt, men kom väl fram till att det fortfarande fanns vissa tendenser. 

 

Nåväl, han petade duktigt omkring i huvudet vilket kändes. Ångesten har liksom pyrt under ytan sedan besöket. Ska bli intressant att se vilken form av samtalskontakt jag kommer få. Ärligt talat är det fortfarande mycket som inte stämmer och jag vet inte riktigt om det är så att jag faktiskt börjat må bättre eller om jag blivit bättre på att dölja det dåliga för alla (mig själv inkluderat).